VARNING! Vi har sett falska fakturor där vårt namn och adress förekommer, detta är polisanmält. Det förekommer också att personer ringer upp och påstår sig ringa från Telekområdgivarna och ska sälja något eller "hjälpa till" med olika tjänster. Vi vill varna för att ingå avtal med dessa eller betala fakturor, då vi ALDRIG säljer något eller fakturerar konsumenter! 

Telekområdgivarnas webbplats för opartisk och kostnadsfri konsumentrådgivning om fiberanslutning

Bindande avtal och avtalsinnehåll

För att ett avtal ska vara bindande krävs det att det går att bevisa att det ingåtts. Om man menar att man blivit lovad något så behöver man kunna bevisa detta. En del av Allmänna reklamationsnämndens fall om bindande avtal hittar du på denna sida.

ARN 2020-05061 –  Tvist om bindande avtal uppstått (anbud men ingen accept)

Beslut - Konsumenten fick inte rätt

En konsument fick en offert med förslag på fiberinstallation. Offerten gällde till och med den 31 december 2019 men när konsumenten beställde fiberinstallation den 30 oktober 2019 menade leverantören att offerten inte längre var giltig. Konsumenten ansåg sig ha svarat på leverantörens offert genom att svara på e-postmeddelandet om att hen ville beställa. Konsumenten tackade alltså ja och skulle få ett avtal skickat till sig, vilket hen inte fick. Istället fick konsumenten en ny offert till ett högre pris.

Leverantören menade att denne inte mottagit någon beställning av fiber från konsumenten under 2019. Konsumenten hade fått information om hur hen skulle göra för att beställa och fått ett avtal skickat till sig som hen kunde signera, vilket inte skett. Konsumenten hade inte heller mottagit något avtal eller någon bekräftelse på beställning. Det fanns därför inget avtal mellan parterna. När konsumenten kontaktade leverantören under 2020 fick denne därför en ny offert till ett nytt pris.

ARN menade att avtal sluts genom anbud och accept. Anbudet och accepten är bindande för den som lämnat den. Lagen är dock dispositiv i den delen, vilket innebär att parterna kan komma överens om en annan modell för att träffa avtal. Av leverantörens anbud framgick att detta var villkorat med att ett avtal skulle skickas till konsumenten. Enligt anbudet räcker det inte med att konsumenten svarar på mejlet utan ett skriftligt avtal skulle skickas som svar på mejlet, signeras av kunden och returneras till leverantören senast ett visst datum. Något sådant avtal har inte skickats till konsumenten. Eftersom det inte fanns något avtal mellan parterna skulle konsumentens begäran avslås.

ARN 2019-17736 – Leverantören skyldig att fullgöra avtalet trots felaktigt utskick av avtalsbekräftelse

Beslut: Konsumenten fick rätt

Leverantören erbjöd fiberanslutning till samtliga medlemmar i en samfällighetsförening. I mars 2018 beställde konsumenten fiber till sin fastighet. Denna beställning bekräftades efter samtal med leverantören. När konsumenten fick reda på att fiber levererats till övriga beställare i samfälligheten klagade konsumenten till leverantören och krävde fullgörelse. Konsumenten fick då till svar att det inte fanns något bindande avtal parterna emellan.

Leverantören invände att konsumenten visserligen beställt fiber av företaget, men att det framgick av leverantörens allmänna villkor att ett avtal om fiberanslutning blir bindande först när leverantören skriftligen bekräftat att kunden kan få beställd anslutning. Leverantören motsatte sig vidare att konsumenten skulle ha fått en muntlig bekräftelse på beställningen. Leverantören ansåg därmed inte att något bindande avtal uppstått. Leverantören medgav att konsumenten visserligen fått ett mejl med rubriken ”bekräftelse på erhållet fiberanslutningsavtal”, men menade att detta varit ett automatiskt meddelande som felaktigt skickats ut. Vid tiden för beställningen stod det redan klart att leverantören inte skulle ha möjlighet att leverera fiber till konsumentens adress på grund av att denne inte lyckats samla in de markavtal som behövdes. I andra hand menade därför leverantören att även om nämnden skulle anse att det fanns ett bindande avtal, var leverantören inte bunden att leverera fiberanslutningen eftersom den utebliva leveransen legat utanför företagets kontroll.

ARN konstaterade att parterna var överens om att konsumenten den 26 mars 2018 undertecknat en handling som benämnts ”Beställning/Avtal – Fiberanslutning” samt att företaget i maj 2019 skickat ett mejl till konsumenten med rubriken ”Bekräftelse av erhållet fiberanslutningsavtal”. Av den senare handlingen framgick att genomförande av projektet förutsatte att en tillräckligt stor andel av områdets hushåll beställde fiberanslutning. Någon annan omständighet hade leverantören inte reserverat sig för. ARN ansåg därför att underlaget i ärendet visade att ett bindande avtal uppkommit mellan parterna. Nämnden ansåg inte att leverantören lyckats visa att det funnits omständigheter som gjort det omöjligt för leverantören att fullfölja sina förpliktelser och rekommenderade leverantören att fullgöra fiberanslutningen i enlighet med avtalet.

ARN 2019-17274 - Särskilt avtalsvillkor har företräde framför allmänna villkor

Beslut: Konsumenten fick rätt

Konsumenten och företaget hade ingått avtal om fiberanslutning där konsumenten skulle delbetala 499 kronor i månaden i 36 månader. Avtalet ingicks via hemförsäljning och enligt säljaren skulle startavgiften vara 0 kronor. Detta framgick även av parternas avtal.

Efter installationen fick konsumenten en slutfaktura på hela installationsbeloppet inklusive en startavgift på 499 kronor.

Företaget menade att det i de allmänna villkoren framgick att installationen var förenad med en startavgift på 499 kronor. Vad gällde avbetalningen hänvisade företaget till Svea Ekonomi, som i sin tur svarade konsumenten att en avbetalning är förenad med en startavgift på 995 kronor samt en avikostnad om 50 kronor per faktura. Avgifterna framgick inte av avtalet, mer än att de allmänna villkoren föreskrev att ”delbetalning sker till en av leverantören anvisad kreditpartner och förutsätter sedvanlig kreditprövning”.

ARN kom fram till att startavgiften för fiberinstallationen förvisso fanns reglerad de allmänna villkoren, men i och med att det stod ”0 kronor” angivet som startavgift i parternas avtal ansåg nämnden att företaget och konsumenten hade träffat ett särskilt avtalsvillkor om detta, som då hade företräde framför de allmänna villkoren.

Vad gäller avgifterna förenade med delbetalningen ansåg ARN att konsumenten inte skulle behöva betala några sådana då dessa inte nämns i avtalet.

ARN 2019-17135 - Förlängningserbjudande innebar att avtalet upphörde vid avtalstidens slut

Beslut: Konsumenten fick rätt

Konsumenten tecknade ett avtal för fiberinstallation med en leveranstid på 24 månader. Delar av installationen, grävarbete och installation av boxen, gjordes inom den tiden. Efter 24 månader fick konsumenten ett förlängningserbjudande som hon tackade nej till genom att lämna ett motbud på ett lägre belopp.

Leverantören anförde att kunden hade blivit driftsatt och att bolaget fått bekräftelse från konsumenten på att installera boxen och utföra grävning. Bolaget menade att även om konsumenten tackat nej till förlängningsavtalet fortlöpte det befintliga avtalet och var fortfarande aktivt eftersom det inte sagts upp skriftligen i enlighet med avtalsvillkoren.

Nämnden konstaterade att tvisten rörde huruvida det fanns ett gällande avtal mellan parterna vilket är en förutsättning för att bolaget ska ha rätt att debitera. ARN menade att det inte fanns någon anledning för bolaget att skicka ut ett förlängningserbjudande om inte avtalet upphört att gälla vid avtalstidens slut. Nämnden bedömde att det tydligt framgick av konsumentens svar att hen inte var intresserad av ett nytt avtal till det erbjudna priset och att hen därför lämnat ett motbud på en lägre summa. Det hade inte framkommit att leverantören svarat på motbudet och konsumenten ansågs inte ha tackat ja till förlängningserbjudandet. Bolaget ansågs därför inte ha rätt att debitera konsumenten.

ARN 2018-17274 – Operatörens ansvar att ge rätt prisinformation när avtal ingås via fiberleverantörens hemsida

Beslut: Konsumenten fick rätt

Konsumenten beställde en bredbandstjänst på fiberleverantörens hemsida och valde ett kampanjpris om 124 kr per månad under de tre första månaderna. Tjänsteoperatören fakturerade dock tjänsten till ordinarie pris, vilket innebar en fördubbling av kostnaden för tjänsten. Operatören motiverade detta med att kampanjpriset endast avsåg nya kunder.

Konsumenten menade att denna information inte framgått någonstans på hemsidan där hon beställt tjänsten. Operatören framförde att konsumenten fått en orderbekräftelse vari det framgått att priset för tjänsten var 248 kr.

Konsumenten menade att hon aldrig fått någon sådan orderbekräftelse. Enligt operatören hade orderbekräftelsen skickats till konsumenten via e-post samt både öppnats och lästs. Operatören uppgav även att fiberleverantören inte haft möjlighet att se vilka som tidigare varit kunder hos tjänsteleverantören eftersom fiberleverantören inte haft tillgång till operatörens system.

ARN konstaterade att parterna hade olika uppfattning gällande vilket pris som avtalats. Den som påstår att ett avtal har ett visst innehåll måste kunna bevisa detta. Nämnden kom fram till att det visserligen inte framgick helt tydligt hur avtalstecknandet gått till av det underlag som konsumenten lagt fram i ärendet. Nämnden ansåg dock att konsumenten skickat in det material som hon kunnat samt att detta material tydde på att hon haft anledning att anta att det aktuella kampanjpriset gällde även för henne. Trots att operatören erbjudit sina tjänster via fiberleverantörens hemsida menade ARN att operatören hade ett ansvar för att konsumenten fått rätt prisinformation. Operatören hade inte lämnat in något underlag som visade hur erbjudandet sett ut. Konsumenten ansågs därmed ha rätt till ersättning från operatören.

ARN 2018-03314 – Konsumenten hade inte rätt till samma pris som grannarna

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument beställde fiberinstallation i juni 2016. Priset skulle enligt konsumenten bero på hur många som anslöt sig. Fakturabeloppet uppgick till 19 900 kr. Konsumentens granne hade dock betalat 16 700 kr. Konsumenten menade att det inte kunde vara rätt att han skulle betala 3200 kr mer när fiberkablarna kommer från samma skåp och anslutningarna har skett under samma period. Konsumenten menade också att priset på orten låg mellan 16 700 kr och 16 900 kr. Konsumenten hade betalat 16 900 kr och begärde betalningsbefrielse på resterande krav på 3000 kr.

Leverantören ville inte gå med på konsumentens krav och menade att det i avtalet tydligt angavs att priset är 21 900 kr men att en dynamisk prislista används där priset minskar beroende av anslutningsgraden. Att andra områden på orten fått ett lägre pris menade leverantören berodde på att de ingått i andra projekteringsområden med andra kampanjer vid olika tillfällen. En bekräftelse med avtalat pris skickades ut till konsumenten i samband med byggnationsbeslutet.

ARN menade att tvisten gällde om konsumenten skulle få ett lägre pris på anslutningen med hänvisning till att andra boende i området fått samma tjänst till ett lägre pris. Nämnden konstaterade att det av beställningsblanketten som konsumenten undertecknat framgår att priset är 21 900 kr men att det kan komma att rabatteras om antalet beställande hushåll blir tillräckligt högt. Vidare ansåg nämnden att det framkommit att konsumenten erhållit en rabatt då han fakturerats 19 900 kr, 2000 kr mindre än det avtalade grundpriset. ARN ansåg inte att konsumenten visat att han ingick i någon annan kampanj eller av annan anledning skulle ha rätt till ett billigare pris.

ARN 2017-11047 – Öppet eller slutet nät?

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument beställde fiberinstallation med öppet nät och tecknade samtidigt ett abonnemangsavtal med 12 månaders bindningstid. När konsumenten ett år efter abonnemangstiden ville byta leverantör var nätet ett stängt nät. Konsumenten hade dock möjlighet att gå över till en annan leverantörs nät och få öppen fiber för 2000 kr. Kostnaden var, enligt konsumenten, för att koppla in en ny medieomvandlare för att få öppet nät.

Leverantören menade att tvisten handlade om ifall konsumenten utlovats att byte till annan leverantör var möjligt utan kostnad? Den tjänst som utlovats enligt avtalet var installation av fiber samt bredband 250/100 under 12 månaders tid, vilket levererats i enlighet med avtalet. Vid en ny beställning av tjänst väljer den nya leverantören om en startavgift eller installationsavgift ska tas ut för leverans av tjänst. Detta var inget som aktuell leverantör kunde råda över då det är upp till varje leverantör att själv bestämma denna kostnad.

ARN ansåg att det framgick av utredningen att konsumenten hade möjlighet att byta till en annan leverantör när hennes bindningstid löper ut. Enligt nämndens mening hade det inte framkommit annat än att nätet därmed var öppet. Nämnden konstaterade att det inte framgick att leverantören garanterat eller utfäst att bytet skulle ske kostnadsfritt. Det hade inte heller framkommit att leverantören på någon annan grund skulle vara skyldigt att ersätta konsumenten och konsumentens krav på ersättning avslogs därför.

ARN 2017-09235 – Tvist om avtalat pris

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

Konsumenten fick ett erbjudande hemskickat från en fiberleverantör om fiberinstallation inklusive grävning för 19900:-. Konsumentens fru ringde upp leverantören och tackade ja. Konsumenten fick sedan ett avtal hemskickat där det var avtalat om fiberinstallation för 19900:- exklusive grävning. Konsumenten skrev på detta och när avtalet skulle lämnas in så vägrade leverantören att gå med på detta utan hävdade att installationen kostade 24900:- exklusive grävning. Konsumenten begär i ARN att få installation och grävning utförd enligt det ursprungliga priset – 19900:-.

Leverantören hävdade att det ursprungliga priset inte gällde konsumentens adress utan var ett pris för ett särskilt kampanjområde – det var alltså ett tryckfel i informationen riktad till konsumenten. När leverantören upptäckte detta så skickade de ut ett nytt avtal där det framgick att konsumentens kostnad skulle bli 24900:- exklusive grävning.

ARN konstaterar att det ursprungliga erbjudandet utgjorde ett så kallat utbud – d.v.s. en anmodan om att köparen ska lämna ett anbud. För att ett avtal sedan ska komma till stånd krävs att säljaren ger en accept på köparens anbud. Av utredningen framgår att leverantören inte gett en accept på konsumentens anbud och att det därför inte finns något avtal.

ARN 2016-13154 – Konsument blev bunden av orderbekräftelsens innehåll då denne inte reklamerat i rätt tid

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument beställde installation av fiber från en leverantör genom att fylla i en beställningsblankett. Han antecknade på blanketten att han själv ville ombesörja grävningen och att beställningen därför förutsatte att leverantören gjorde ett avdrag på priset. Eftersom konsumenten inte fick någon orderbekräftelse skickade han ett brev till leverantören i vilket han efterfrågade en sådan.

Konsumenten erhöll en orderbekräftelse, dock var priset utan hänsyn till konsumentens efterfrågade prisavdrag. Leverantören färdigställde installationen av fiber och krävde betalning av hela beloppet, det vill säga utan avdrag för grävning. Konsumenten menade att orderbekräftelsen var att anse som en ren accept på hans beställning. Vidare menade konsumenten att om leverantören inte hade accepterat hans beställning borde leverantören ha kontaktat honom. Konsumenten begärde ett prisavdrag om 2500 kronor.

Fiberleverantören motsatte sig kravet och anförde att beställning av fiberanslutning görs genom att fylla i en standardiserad beställningsblankett och att det inte finns några andra alternativ och inga möjligheter till några särskilda önskemål. 

ARN konstaterade att det för tillkomsten av ett avtal i princip krävs en uttrycklig överenskommelse avseende parternas viljor. Vidare menade ARN att avtal dock kan komma till stånd även utan sådan överensstämmelse när båda parter utgår från att det finns ett avtal och endast är oense om avtalets innehåll.

I detta fall ansåg ARN att parterna var överens om att bindande avtal uppstått och att frågan som nämnden skulle ta ställning till var priset för fiberanslutningen. Vidare anförde ARN att i en situation där den ena parten måste ha insett att den andra parten trott att ett avtal kommit till stånd, trots att den parten egentligen getts en oren accept som enligt huvudregeln inte leder till avtal, anses avtalet slutet med den orena acceptens innehåll om inte den andra parten reklamerar. Enligt nämnden borde därför konsumenten, för att ha undvikit att bli bunden av leverantörens orderbekräftelse, ha reklamerat till leverantören efter att han fått orderbekräftelsen. I detta fall lät konsumenten leverantören utföra tjänsten och klagade därefter. Nämndens bedömning var således att konsumenten inte hade rätt till prisavdrag.

ARN 2016-08248 – Konsumenten kunde inte bevisa att bredbandsabonnemang skulle ingå i fiberanslutningskostnaden

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument och en fiberleverantör träffade avtal om fiberanslutning. Enligt konsumenten har säljaren lovat att kostnaden för fiberanslutningen är en engångskostnad, det vill säga några månadskostnader skulle inte tillkomma. Efter installationen fick konsumenten klart för sig att han var tvungen att teckna avtal om bredbandsabonnemang för att få tillgång till bredband. 

Konsumenten menade att om han känt till att det skulle tillkomma månadskostnader hade han inte ingått avtalet om fiberanslutning. Konsumenten begärde att få häva avtalet och att företaget skulle ta tillbaka anslutningen och återställa hans gård. Installatören motsatte sig kravet och anförde att det av avtalsvillkoren framgår att avtalet endast omfattar installation av fiber. ARN konstaterade att det är konsumenten som ska bevisa att avtalet om fiberanslutning även omfattar tillgång till olika tjänster, så det av avtalsvillkoren framgår att avtalet endast omfattade installation av fiber. Nämndens uppfattning var att konsumenten inte hade bevisat att avtalet hade annat innehåll än vad som framgick av de skriftliga villkoren. Vidare menade ARN att utredningen inte heller gav stöd för att konsumenten haft anledning att anta att bredbandstjänster skulle ingå i avtalet. Nämnden avslog därför konsumentens krav. 

ARN 2016-02098 - Muntliga löften kunde inte bevisas

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument tecknade avtal om installation av fiber och i samband härmed utlovades trådlösa tjänster. Tekniker som var på plats godkände placering av modem i sovrummet. Det visade sig senare att det behövdes kablar för att tjänsterna skulle fungera fullt ut, något som inte framgått. Leverantören menade att den trådlösa funktionen fungerade enligt routerns specifikation. Om leverantören hade informerat om att det behövdes kablar i denna utsträckning menade konsumenten att hen aldrig valt denna lösning. Den trådlösa funktionen hade muntligen utlovats av leverantörens säljare.

Fiberleverantören anförde att den trådlösa funktionen fungerade enligt routerns specifikation. De menade att tjänsten fungerade sånär som på i ett av rummen där betongväggar omöjliggjorde trådlös uppkoppling om dörren var stängd. Enligt leverantören hade leverans skett enligt avtal.

ARN konstaterade inledningsvis att konsumenttjänstlagen var tillämplig. Enligt denna lag ska tjänsten utföras fackmässigt. Det är konsumenten som ska visa att tjänsten är felaktig vid den tidpunkt då uppdraget avslutades. Nämnden anförde vidare att ärendet inte rörde själva fiberinstallationen utan den trådlösa routern. Det stod klart att denna inte fungerade på alla platser i huset och enligt nämndens erfarenhet har trådlös teknik vissa begränsningar. På denna grund och leverantörens bestridande fann ARN att konsumenten inte bevisat att det varit fel på uppkopplingen. Nämnden tog sedan upp frågan om huruvida den trådlösa uppkopplingens funktion innebar att själva installationen avvek från avtalet. Nämnden konstaterade här att det inte framgick av avtalet att uppkopplingen skulle vara helt trådlös. Konsumenten hade inte heller kunnat bevisa den muntliga utfästelsen om den trådlösa uppkopplingens prestanda. Konsumenten hade därmed inte bevisat att tjänsten avvek från vad som var avtalat. ARN avslog därför yrkandet. 

ARN 2015-11747 - Bristande information om avsaknad av grävtillstånd gav konsumenten rätt att frånträda avtalet utan kostnad

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument beställde fiberanslutning till sin bostad av en fiberleverantör. Bindningstiden var 24 månader och priset uppgick till 10 000 kr. Efter avtalsslutet visade det sig att fiberleverantören saknade tillstånd att gräva ned fibern. När konsumenten ville avbeställa tjänsten begärde fiberleverantören att han skulle betala 9 900 kronor, eftersom bindningstiden inte hade löpt ut. 

Konsumenten menade att han inte fått någon information om avsaknaden av grävtillstånd innan avtalet ingicks.  Vidare menade konsumenten att fiberleverantören sålt tjänsten utan att alla förutsättningar för att kunna fullfölja avtalet varit uppfyllda. Konsumenten anför även att beloppet som leverantören kräver att han ska betala för avbeställningen är orimligt högt med tanke på att leverantören endast lagt ned tio minuters arbete på ett hembesök. Konsumentens krav var att få häva avtalet utan kostnad. Operatören motsatte sig kravet. Operatören anförde att redan vid en mycket tidig avbeställning är leverantörens kostnader för nödvändigt arbete mycket nära det totala priset för tjänsten, exempelvis projekterings-, planerings- och annat förberedelsearbete samt arbetet med att dra fiber till området som ska anslutas. Vidare anförde operatören att tillstånd söks först när viss nivå av beställningar har gjorts eftersom det krävs underlag för omfattning och placering av arbetet.

ARN konstaterade att det i ärendet är ostridigt att fiberleverantören inte fått grävtillstånd samt att leverantören känt till detta då avtalet med konsumenten ingåtts. Vidare konstaterade ARN att leverantören inte bestritt konsumentens uppgift om att leverantören inte informerat konsumenten om detta förhållande när avtalet tecknades. ARN menade att leverantören såldes inte informerat konsumenten om att en grundläggande förutsättning för avtalets fullgörande inte varit uppfyllda då avtalet träffades. Vidare menade nämnden att annat inte har framkommit än att underlåtenheten haft betydelse för konsumentens beslut att ingå avtalet och att han inte skulle ha gjort det med kännedom om de rätta förhållandena. Nämnden konstaterade att leverantören inte har visat något i ärendet om när den bristande förutsättningen kan komma att uppfyllas eller påvisat någon tidsplan för om och i så fall när konsumentens fastighet kan anslutas till fibernät. Nämnden ansåg att därför att konsumenten har rätt att frånträda avtalet utan kostnad. 

MD 2011:24 – Vilseledande marknadsföring om bland annat rot-avdrag

Beslut: Anmälande leverantör fick rätt

Frågan gällde huruvida en konkurrerande leverantör använt sig av vilseledande påståenden i sin marknadsföring av anslutning till fibernät. Leverantören hade i marknadsföringen bland annat hänvisat till rot-avdraget, men domstolen konstaterade att det inte framgick vad avdraget uppgick till eller hur det var beräknat. Det framgick inte heller under vilka förutsättningar konsumenten hade rätt att göra rot-avdrag. Enligt MD var marknadsföringsmaterialet såväl svåröverskådligt som otydligt vilket medförde att konsumenten inte kunde avgöra vad denne betalade för eller hur stort avdraget var. Domstolen menade också att erbjudandet innehöll även andra vilseledande påståenden och att det saknades upplysningar om vilka begränsningar och förutsättningar som gällde för erbjudandet. MD menade att marknadsföringen hade påverkat konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut.