Otillåtna villkor

Operatören menade att konsumenten tecknat avtalet hos en återförsäljare och samtidigt fått ett sim-kort. Tjänsten hade kunnat användas direkt. Konsumenten hade godkänt de allmänna villkoren där det framgick att konsumenten kunde debiteras från att tjänsten tillhandahållits konsumenten. Tillhandahållandet av tjänsten hade skett samtidigt som konsumenten fick sim-kortet i butiken.

Nämnden menade att de framgick i villkoren att fasta avgifter började debiteras för tid från och med att operatören har börjat tillhandahålla tjänsten. I villkoren fanns däremot ingen definition av vad tillhandahållandet innebar och inte heller någon uppgift om att tillhandahållandet inleddes automatiskt efter tre månader om inte konsumenten tidigare själv aktiverat det. Enligt ARN hade operatören inte heller lagt fram någon bevisning som visade att man på annat sätt avtalat med konsumenten om automatisk aktivering efter tre månader.

Eftersom avtalsvillkoren inte klargjorde vad tillhandahållande innebar och inte innehöll något om att det skedde automatiskt efter tre månader fick villkoren enligt nämnden åtminstone anses oklara. Om innebörden av ett avtalsvillkor som inte varit föremål för individuell förhandling är oklar, ska villkoret enligt avtalsvillkorslagen vid en tvist, tolkas till konsumentens förmån. ARN konstaterade att villkoren var standardvillkor som utformats av operatören. Otydligheten skulle därför tolkas på det sätt som var förmånligast för konsumenten. Mot den bakgrunden skulle villkoren tolkas så att något automatiskt tillhandahållande av tjänsten efter tre månader inte kunde anses avtalat. Operatören hade därför inte haft rätt att kräva någon betalning av konsumenten för tjänsten.

Operatören medgav att återbetala kostnaden för utrustningen som konsumenten skickat tillbaka men motsatte sig kraven i övrigt. Operatören framförde att det av villkoren framgår att ”bolaget ska påbörja felsökning och åtgärda felet inom skälig tid och att fel som avhjälps inom tio arbetsdagar alltid ska anses avhjälpta inom skälig tid.” Enligt operatören gavs möjlighet att avhjälpa felet den 13 februari och den 20 februari mottog bolaget porteringsförfrågan från en annan operatör avseende nummerflytt av abonnentens nummer. I och med flytten fick operatören inte möjlighet att avhjälpa felet inom avtalad skälig tid. Operatören menade också att konsumenten inte kontaktade operatören omgående när fel uppstod vilket står i avtalsvillkoren utan istället anlitade en egen tekniker och att teknikern var den som kontaktade operatören för felanmälan.

ARN hänvisade till avtalsvillkoren enligt vilka ”operatören ska påbörja felsökning och åtgärda felet inom skälig tid samt att fel som avhjälps inom tio arbetsdagar alltid ska anses avhjälpta inom skälig tid”. Eftersom en näringsidkare även enligt konsumenttjänstlagen och fast praxis i nämnden har en i princip ovillkorlig rätt att avhjälpa fel i en tjänst, om han utan uppskov erbjuder sig att göra detta och avhjälper felet inom skälig tid, ansåg nämnden att de aktuella avtalsvillkoren inte kunde anses oskäliga. ARN ansåg att det utav utredningen framgick att konsumenten inte hade gett operatören möjlighet att felsöka och avhjälpa eventuella fel inom skälig tid. Utöver kostnaden för utrustningen som operatören redan medgivit hade konsumenten därför inte rätt till ersättning för övriga kostnader. 

Konsumenten ansåg att avtalsvillkoren var otillåtna (eller oskäliga som det även kallas) och begärde att ARN skulle rekommendera att han fick säga upp avtalet med omedelbar verkan. 
Operatören motsatte sig konsumentens begäran och uppgav att anledningen till att en uppsägningstid om tolv månader används är att verksamheten ska kunna planeras långsiktigt. Bland annat eftersom verksamheten bedrivs med små medel och utan större vinstkrav från ägaren.
ARN inledde med att hänvisa till avgöranden i Marknadsdomstolen (MD 2005:34) och Högsta domstolen (mål nr T 2085-11) där avtalsvillkor om automatisk förlängning har prövats och bedömts som oskäliga. I båda domarna lades det i bedömningen vikt vid att avtalen avsåg en förhållandevis lång bindningstid samt att företagen inte påmint, eller inte varit skyldiga att påminna konsumenten om uppsägning enligt de standarvillkor som fanns.  
I det aktuella fallet ansåg ARN att avtalet förlängts med en förhållandevis lång tid, tolv månader, och att även uppsägningstiden på tolv månader var lång. Konsumenten hade inte heller fått någon påminnelse om att avtalstiden var på väg att löpa ut och skulle förlängas om avtalet inte sades upp. Mot bakgrund av domarna i MD och HD ansåg nämnden att de aktuella avtalsvillkoren om automatisk förlängning och uppsägningstid var oskäliga. 
ARN beslutade att avtalet skulle ändras på så sätt att villkoret om automatisk förlängning skulle lämnas utan avseende och att uppsägningstiden skulle minskas till tre månader. Eftersom konsumenten hade sagt upp avtalet och mer än tre månader hade gått rekommenderade nämnden att konsumenten skulle slippa ytterligare betalningskrav och återfå det han betalat efter att den ändrade uppsägningstiden löpt ut. Se även MD 2009:30.

Marknadsdomstolen kom fram till att samtliga villkor ovan är oskäliga mot konsumenterna.

När det gäller villkoren i de två första punkterna ovan menar Marknadsdomstolen bland annat att utgångspunkten är att avtalade priser ska hållas. Prishöjningar kan i princip endast bli aktuella när säljaren saknar möjlighet att råda över större höjningar som orsakats av övermäktiga omständigheter (så kallat ”force majeure”). Villkoren i de två första punkterna ovan ger bolaget en obegränsad rättighet att ensidigt höja det avtalade priset vilket strider mot den allmänna synen på förbehåll för prishöjningar.
När det gäller villkoret i den tredje punkten ovan menar Marknadsdomstolen att prishöjningar endast kan accepteras när kostnadsökningar beror på omständigheter som är av övermäktiga omständigheter (så kallat ”force majeure”). Normala risker för ökade kostnader får säljaren förutsättas ta med vid prissättningen från början. Domstolen menar också att de omständigheter som bolaget räknar upp i villkoret inte i alla delar faller under ”force majeure” och villkoret ansågs därför vara för omfattande.
Marknadsdomstolen menar också att villkoret innebär att bolaget inte behöver ta ansvar vid prishöjningar hos exempelvis underleverantörer, samtidigt som köpare av tjänsten inte har rätt att få del av eventuella prissänkningar. Enligt domstolen uppstår det därför en snedbelastning i fråga om parternas rättigheter vilket skapar en orimlig obalans mellan parterna. 

När det gäller en automatisk förlängning på viss tid så menade Marknadsdomstolen (MD) att det följer av det tidigare avgörandet i MD 2005:34 att en sådan avtalskonstruktion i princip får anses vara godtagbar så länge som konsumenten i lämplig form och tid får en påminnelse om att uppsägning kan ske. 
Enligt MD:s mening ligger det oftast i konsumentens intresse att den typ av abonnemang som det nu är fråga om (digital-tv-abonnemang) förlängs utan avbrott och ett avtalsvillkor som innebär en automatisk förlängning kan därför inte anses vara olämpligt. 
Sammanfattningsvis menade MD därför att villkor om förlängning på viss tid respektive tillsvidare inte kan anses vara oskäliga. MD påpekade också att denna typ av förlängning av avtal inte kan anses vara negativ avtalsbindning i egentlig, avtalsrättslig mening.

ARN ansåg det ostridigt att konsumenten ingått ett bindande abonnemangsavtal. På frågan om det kunde anses som skäligt att dödsboet skulle betala för ett abonnemang som inte kunde utnyttjas uttalade ARN att ett avtalsvillkor genom vilket en konsument binds till att betala en abonnemangsavgift under en bindningstid i normalfallet inte ses som oskäligt och att ett dödsbo i princip är ansvarigt för de skulder och ekonomiska åtaganden som den avlidne ådragit sig. ARN ansåg att eftersom det även framgick av abonnemangsvillkoren att abonnemanget kunde överlåtas kunde det inte vid en sammantagen bedömning anses oskäligt att dödsboet ansågs bundet av abonnemangssavtalet. ARN avslog därför dödsboets yrkande.

Telekområdgivarnas kommentar: Enligt Telekområdgivarnas uppföranderegler ska eventuell uppsägningstid för abonnemanget räknas senast från dagen då abonnenten avled. Eventuella kostnader för återstående bindningstid för abonnemanget ska då tas bort. Operatören har dock rätt till ersättning för hårdvara i enlighet med avtalet.